Mycket mixed emotions nu

Jag känner mig verkligen höggravid nu och det är väl rätt okej, man kan väl få lov att känna sig höggravid när man har 26 dagar kvar till BF? Eller är det gnälligt? Nä, låt mig ha det, jag har knappast gnällt på hela tiden så jag kan väl få lov att känna mig höggravid nu i alla fall. Jag längtar verkligen efter att träffa det lilla livet som växer inuti mig, men ändå kan jag inte låta bli att känna att jag kommer sakna den där känslan av att ha ett liv i min mage, ett litet liv som rör sig och som ger mig ett sånt konstigt, skönt, obeskrivligt lugn till och med när han kickar loss på mina revben så att jag viker mig dubbelt (inte bildligt, det är så klart omöjligt med den här medicinbollen på magen) eller när han får in en rak svidande höger på urinblåsan. Jag har frågat en massa människor om man inte saknar det men alla säger att man inte gör det. Mamma var ändå bäst, hon sa till mig att jag kommer bara att känna mig lycklig och SMAL! Haha, oj vad det känns avlägset att känna mig smal, jag ser fram emot det.