:(

Idag var jag som ni vet hos ortopeden. Det gick inte alls som jag hoppades. Han avråder starkt från spontan förlossning och i hans statement skrev han att han rekommenderar planerat snitt. Han försökte verkligen vara hjälpsam och tillmötesgående, han både bad två av hans kollegor titta på röntgen plåtarna och ringde och rådgjorde med min gynekolog samt sin frus gynekolog (!!) men alla var rörande överens om att ett snitt är det enda säkra för min rygg. Tydligen räknas den inte ens som läkt ett år efter operation, för att skadan var så allvarlig som den var och ingreppet var så pass stort. Det var ju inte alls vad jag hoppades på. Och jag förväntade mig nog inte det heller för jag märker nu att jag känner mig lite överraskad av deras beslut. Men mest av allt känner jag mig otroligt besviken. Jag har verkligen sett fram emot förlossningen. Spänningen när värkarna börjar komma, är det dags eller är det inte dags? Vattnet går, är det dags att åka? Hur ont gör det? Går det snabbt eller tar det flera dygn? All spänning är borta. Nu bara får vi ett datum, pang bom, den dagen blir vi föräldrar. Har jag otur kan jag inte ens vara vaken under operationen, ortopeden var väldigt osäker på om de kan lägga epidural eller spinal på grund av var metallimplantaten är placerade. Om de inte kan det så är narkos det som gäller. Då kommer jag bli mamma långt innan jag ens får uppleva det, ninja kommer att vara flera timmar gammal innan jag vaknar. Fan fan fan. Vill inte alls.