Jag är helt fascinerad av hur annorlunda allt blir med barn. Jag menar inte bara helt uppenbara saker som att vardagen blir annorlunda och intressen och nöjen förändras utan mer på det emotionella planet. Klockan är för mycket för att jag ska kunna ge er ett riktigt bra exempel just nu men i stora drag så kan man säga att jag upplever att jag känner en helt ny empati. Missförstå mig inte, jag menar inte att jag varit fullständigt känslolös förut. Jag har alltid kunnat känna sympati, däremot har jag varit extremt dålig på empati. Nu berörs jag på ett helt annat sätt av allt jag läser och hör och ser, så klart allra mest om det gäller barn.
När Elsa var här pratade vi även om en period under 2007, när jag mådde ganska dåligt. Jag minns att jag sa till henne då att jag kände mig alldeles avtrubbad, att jag liksom aldrig var riktigt glad, riktigt arg eller riktigt ledsen. Ganska jobbigt och även om den perioden inte varade så särskilt länge så hängde den där känslan ändå kvar emellanåt. Nu däremot känner jag mig så innerligt lyckligt mest hela tiden, det är helt fantastiskt! Jag behöver bara titta på min finaste lilla pojkeför att bli helt euforisk. Jag kommer älska den stackars gossen i bitar, haha!
Hela det här inlägget är så klart bara fyllt av klyschor och klichéer men det skiter jag i, för de är alla sanna!!!! Så det så.
PS. Jag har sovmorgon i morgon, SNAAAAAARRRRRKKKK!!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar