Dagen började med att min klocka ringde klockan 6.30.... Nej, vänta nu. Det var meningen att dagen skulle börja då, men Viggo var så exalterad att han vaknade redan strax innan 6. Sen åt vi frukost och tittade på barnprogram (Viggo slipper äntligen sin diet bestående av morötter, banan och ris, jippie!).Därefter packade vi väskan med klädombyte, flaska, blöjor och tandborste, och sen var vi redo att ge oss iväg. Vid det laget var Viggo redan trött och såg ut så här:
Fast sen berättade jag att vi skulle åka till dagis och busa, då kvicknade han till lite.
Väl på dagis rusade han in som en liten tornado och började busa direkt.Jag stod bredvid och tittade medan de busade, sjöng och dansade i cirka en och en halv timme, men Viggo verkade knappt medveten om att jag var där. Ett par gånger kom han fram och ville komma upp i famnen, men det var mest när han blev sotis för att jag tröstande en annan liten pojke som saknade sin mamma. Snacka om hjärtskärande, dagispersonalen berättade att det var pojkens andra dag och HELA dagen igår hade han gråtit efter sin mamma... Usch :(
Hur som helst, efter den där en och en halv timmen jag var där så bestämde jag mig för att gå en sväng för att se Viggos reaktion. Sagt och gjort, jag var borta nästan en timme. När jag kom tillbaka tittade Viggo upp på mig och log från öra till öra, sprang fram och kramade mitt ben, och sen rusade han tillbaka in i leken igen.
Inga tårar där, inte. Så lätt är det att skola in på dagis, jag fattar inte vad alla gnäller över? Haha, nä, jag skojar bara.
På vägen hem från dagis somnade Viggo i bärselen efter mindre än 5 minuter och när vi kom hem till sängen såg han ut så här:
Liten utslagen hjälte efter första busiga dagen på dagis :)
Nästa vecka prövar jag att lämna honom ensam där lite längre, det är säkert inga problem för honom men desto konstigare för mig!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar