Litet kryp

Måndag

God morgon!

Äntligen är det vår, så otroligt skönt.Vi spenderade större delen av helgen utomhus i solen. Fast det kom också en skön hagelskur igår. Känns också som att jag kommit igång bra med min löpträning igen, nu när snön är borta.

Händer inte så mycket spännande denna veckan. Lite doktorsbesök, lite fika på stan, besök på mitt jobb, och lite babylek. Det är nog allt som är inplanerat än så länge.

Idag fyller Viggo 8 månader!

Det firar han så här:

Och lite så här:

Det är inte så att jag skiter i er...

... men mitt Zoegas är slut så jag är jäkligt sur och grinig.

Viggo är däremot glad och leker kurragömma under möblerna.

Söt som socker

Mitt lilla lyckopiller

Vackert hantverk

Mycket mer svenskt än så här kan inte ett bakverk bli. Jag fick dock göra mandelmassan själv och jag som vanligtvis inte är så förtjust i det måste säga att den blev riktigt mumsig. Smakade mer mandel och mindre socker.

Viggo höll sig ifrån semlorna (eftersom han fortfarande aldrig har smakat socker) och passade i stället på att äta blåbärsgröt med hela ansiktet.

Toys toys toys

Viggo har kommit på hur roligt det är att krypa bort till lådan med leksaker och sen vräka ut dem över hela golvet. Jippie.

Hormoner

Är det någon som vet om man kan bli känsligare för hormonpreparat efter graviditet? Jag tog ju p-spruta i många år och upplevde aldrig det som ett problem trots att det har väldigt hög hormondos. Här i Tjeckien är de dock helt anti p-spruta. Båda de gynekologer jag har varit hos har rynkat på näsan så fort jag nämnt Depo-provera. När jag var där för två veckor sen så var jag i alla fall envis och sa att jag absoluuuut skulle ha den! Så det fick jag. Och sen dess har jag känt mig extremt trött och låg, nästan till och med lite nere. Tråkigt. Det är liksom liksom lite svårt att ångra sig när den verkar i 3 månader. Men efter det får det bli något annat. Egentligen är det ganska sjukt att hålla på att laborera med att tillföra en massa hormoner i kroppen, håller ni inte med?

Ny vecka

Efter ett sorgligt avslut på helgen så börjar denna veckan med lite hopp.
Vi besökte det statliga jeslet i Prag 1 i morse och det var en glad överraskning. Fantastiskt fina lokaler, härlig personal och mysigt läge vid en av de trånga små gatorna i gamla stan. Jag vet inte riktigt vad vi hade förväntat oss men så fort något är statligt här så tänker man sig något som har vari orört sen kommunismen, typ som jag upplevde BB avdelningen på sjukhuset. Men så var det alltså inte alls. Dessutom så berättade föreståndaren för oss att vi har ungefär 80% chans att få en plats i September. Inte illa alls, eller hur?

Hej svejs från oss!

Ibland tar det stopp

Viggo kollar på fotboll

Städdag

På lördagförmiddagar städar vi alltid. Viggo ansvar för dammsugningen.

Separationsfasen

Viggo verkar vara mitt uppe i seperationsfasen just  nu. De senaste veckorna har han blivit mer och mer  mammig, väldigt klängig och sover lite sämre än han gjort tidigare. Han har också börjat få humör. Värst är det om man säger nej, t.ex när han försöker ta något som han inte får leka med. Då tittar han anklagade, drar ner mungiporna och blir jätteledsen. Jättejobbigt för en stackars blödig mamma. Men det är också mysigt för han börjar bli väldigt kramig och gosig.



Separationsfasen, det absolut jobbigaste språnget under barnets första år. Barnet klänger otroligt mycket, sover dåligt, äter dåligt, kan bli ilsk och gnällig och frustrationen är stor hos både vuxna och barn. Det är nu som det händer mest saker, många barn är otroligt frustrerade precis innan de lär sig krypa och när de bemästrar den konsten kommer nästa sak… mamma är inte samma individ som barnet! Barnet kan bli oroligt, speciellt vid insomning och under sömnen, och vaknar till flera gånger för att kolla så mamma finns kvar. Vid den här åldern har barnet sin första förälskelse, i mamma och pappa. Att få små kärleksbett, nyp, luggningar är inte ovanligt. Inte heller att få ett barn som verkar sitta fast på en som ett plåster. Ingen annan duger än mamma (och/eller pappa).

Idag ska i alla fall jag och den gosiga lilla klängapan åka och hälsa på på mitt jobb. Nu när vi börjat titta på dagis så börjar det också bli dags att göra upp en plan för min återkomst. (Jag förväntar mig så klart att de rullar ut röda mattan och serverar champagne & kaviar på min första dag.)
På tal om dagis så har vi nu ansökt till fyra olika statliga jesle, i Prag 1, 2, 3 och 7. Tydligen går det bra att ansöka även om man inte bor i det områden, fast chansen att man får en plats är väldigt liten. Och man får betala betydligt mer än de som är bosatta där. (Trots att man betalar 2 eller 3 gånger mer än dem så är det ändå halva priset jämfört med ett privat.) Måndag morgon ska vi besöka det statliga jeslet i Prag 1, det ligger bara ett par gator från gamla torget. Tisdag eftermiddag ska vi besöka ett privat jesle som ligger här i Prag 5 och sen får vi se när vi ska hinna med resterande av de statliga. Nu har vi i alla fall ansökt så om vi har riktig tur kan vi kanske få en plats på ett statligt jesle inom något år.

Viggo morgonspexar lite